Herre, Herre hur ska jag veta?

Gud svarade honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge..." 1 Mos 15: 9. Sen sker någonting som vi i denna tid kan tycka är märkligt. Det står att Abraham styckade dessa djur och lade dem mot varandra. Abraham faller i djup sömn och när solen går ner är det som en rykande ugn med brinnande fackla som går fram mellan köttstyckena. Sen kommer förklaringen: "På den dagen slöt Herren ett förbund med Abraham..." v 18. Det var själva förbundet som var försäkringen om att det Gud lovat också skulle ske! Det är som att Abraham säger: "Herren hur ska jag veta att det som du lovat också kommer att ske?" och Herren svarar: "På grund av förbundet!". 

I Hebreerbrevet finns detta också omtalat (Heb 6: 13-20). Läs den gärna! Jag skriver den på engelska för jag upplever att den översättningen är tydligare än den svenska. 

"For when God made his promise to Avraham, he swore an oath to do what he had promised...and confirmation by an oath puts an end to all dispute" (Heb 6: 13, 16). Så det är eden/förbundet som tar död på allt tvivel/alla invändningar. Så står det vidare: 

"När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed. Så skulle vi, genom två orubbliga fakta (hans löfte och ed), där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har tagit vår tillflykt till det hopp vi har framför oss" (v. 17-19). 

Hänger du med i vad som står? Detta är så mäktigt! När Gud verkligen ville visa att det han lovat skulle ske så använde han en metod som verkligen skulle göra slut på alla invändningar. Han använde förbundet/eden. Genom dessa båda (löftet OCH eden) kan vi hämta uppmuntran! Så behöver du uppmuntran i din bön? Läs då detta! Läs den igen och igen! Låt orden bli ett med dig. Låt det bli dina ord!

Men, kanske du tänker, detta gällde ju Abraham. Han fick ett löfte och ingick förbund med Gud men det har ju inte vi gjort? Jo, det har vi gjort. Genom vår tro på Yeshua ingår vi i det NYA FÖRBUNDET, det förbund som Gud slöt med Yeshua. Så denna princip gäller även oss!

"Alla Guds löften, de har fått sitt JA i honom (Yeshua). När vi uttalar vårt "amen" (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom" (2 Kor 1: 20). 

Jag har skrivit ner en bön angående detta bibelord som jag vill dela med mig av, så att du också ser hur Guds Ord kan användas i din bön. 

"Vi vet att våra barn föds på nytt, inte genom vår vilja eller våra ansträngningar utan på grund av ett löfte från dig så att vi kan vittna och säga att det var "för att vi bad till vår Herren, Israels Gud, för dem" (1 Sam 1:20)! De är löftesbarn likt Isak. Ett löfte som du har beseglat med en ed på samma sätt som du gjorde med Abraham. Detta gjorde du för att vi "genom två orubbliga uttalanden, där du omöjligt kan ljuga, skulle få en kraftig uppmuntran" (Heb 6: 18). Vi blir verkligen uppmuntrade av detta och väljer att hålla fast vi det hopp som ligger framför. Vi jublar också mitt i vårt lidande, för lidandet ger uthållighet, uthålligheten bygger karaktär och karaktären leder till hopp. Vi vet att det hoppet sviker oss inte (Rom 5: 1-5). Vi håller därför fast vi vid och proklamerar dessa löften tills vi ser det fullbordat i verkligheten. För ditt rike ska komma på jorden så som det sker i himlen. Vi vet att universum skapades genom ett ord från dig (Heb 11: 3) och på samma sätt vet vi att när ditt ord talas ut skapas det. Ditt ord är mer verkligt och sant än det vi ser fysiskt just nu. Ordet kom först och sedan jorden . Därför vill vi idag frukta Dig, Herre för du sade och det bliv till och du befallde och det stor där (Joh 1:1-4, Ps 33: 6-9). 

Amen! Ja, låt det ske!

Hoppas att detta har gett dig uppmuntran! 

Om du vill läsa mera om det nya förbundet klickar du nedan!