Rahab var en prostituerad kananeisk kvinna som bodde i Jeriko. Hon var hedning, d.v.s. hon "...var utan Yeshua, utestängd från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte". Hon "levde utan hopp och utan Gud" (Ef 2:12). Denna kvinna har med åren blivit en av mina absoluta favoritpersoner i Bibeln. Hon är en av få som dessutom blev inympad i Yeshuas egna släkttavla trots att hon inte var från Abrahams släkt (Matt 1:5)...
Israels folk, hebréerna hade precis kommit ut ifrån öknen. De hade rest runt där i 40 år och kom nu för att inta Kanans land. Den första staden de stöter på är Jeriko. Jeriko beskrivs i bibeln som en stad som "var stängt och tillbommat för Israels barn" (Jos 6:1). Det var en stad med höga murar och folket därinne var dessutom fulla av skräck och bävade för hebréerna (Jos 2:9-11). De hade hört rykten om detta folk och deras Gud och plötsligt befann sig de utanför stadsportarna. Rahab hade sitt hus precis vid stadsmuren och hon hade också hört dessa rykten men till skillnad från andra så hade hon öppnat sitt hjärta för Israels folk och för hebréernas Gud; "Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden" (Jos 2:11). Hon hade hört alla historier som berättats om denna Gud som hade befriat hebréerna från stormakten Egypten, öppnat röda havet och tagit hand om sitt folk genom ökenvandringen. Hon hade hört hur en molnstod och en eldstod visade vägen och hur de hade besegrat mäktiga folk som hade kommit emot dem. Hon hade börjat tro på hebréernas Gud.
Hon visste att hebréerna var på andra sidan Jordan för att inta det land som Gud hade lovat dem och hon såg hur folket runt omkring henne bävade. Hon visste att staden Jeriko var dömd till undergång. De höga murarna som omringade staden skulle inte vara något skydd för dem. Hon visste att om hon litade på dessa murar skulle hon gå under. Hon skulle dö! Därför valde hon att sätta sitt hopp till den hebréernas Gud, en Gud som hon såg tog hand om sitt folk. Så när spejarna kom valde hon att gömma dem och få dem att lova med ed att de skulle skona henne och hennes familj när de väl intog staden.
”Svär nu vid Herren att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det! Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva! Männer svarade. Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När Herren ger oss landet ska vi visa er godhet och trohet”…”Vår ed är inte bindande om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset!”. Jos 2: 12-14, 17-18.
Tänker man sig in i historien kan man nästan föreställa sig hur Rahab samlar sin familj och börjar talar tro in i dem. Kananéerna kom från en helt annan kultur och var vana att lita på avgudar. Rahab hade dock insett att de inte kunde rädda henne. Så där satt hon med hela sin familj och väntade. Väntade på anfallet men också det som skulle bli hennes befrielse. Så när dagen kom för hebreérna att inta staden var hon fylld av hopp. För henne var det en dag av befrielse, inte bara från hebréernas anfall som hade inneurit en säker död utan också från sitt liv i prostitution och avgudar. Ett liv innanför Jerikos stängda murar. Istället för att se på anfallet med rädsla kunde hon räta på sig och se att hennes befrielse snart skulle komma! Hennes räddning fanns i orden som spejarna hade sagt: ”Vår ed är inte bindande om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret...Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset!” Där fanns hennes räddning. I huset med det röda snöret hängandes ner från fönstret, som ett tecken. Hon kunde inte vara utanför, bara innanför.
Vad säger detta oss?
Så mycket! Vilket fantastisk bild det är på Yeshua och hans frälsning! Den ed om räddning som hebréerna lovade Rahab är av samma karaktär som Yeshuas ed till oss. Löfte om frälsning undan dom och död.
När Jesus talar om den sista tiden så berättar han om allt som kommer att hända; krig, hungersnöd, jordbävningar, sjukdom etc. men så säger han: ”På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända...men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära” Luk 21: 36. Det var precis detta som Rahab gjorde. Hon rätade på sig, hon såg vad som skulle komma men visste att hon genom en ed och ett löfte skulle bli befriad och skonad. Den här världen kommer att dömas. Guds dom är hemsk men nödvändig och för oss som tror är den en befrielse! En befrielse från en värld där synd och död råder. Varför hör vi så sällan undervisning om Guds dom?
Precis som Rahab fick uppmaningen att stanna i sitt hus märkt med det röda snöret så får vi också uppmaningen att stanna i det hus som ger frälsning. Huset med det blodröda snöret, huset som är skyddat av en ed och ett löfte! Yeshua säger: ”Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt men utan mig kan ini ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir bortkastad som en gren och vissnar. De ska samlas ihop och kastas i elden och brännas upp” Joh 15: 4-6. Precis som de människor som var innanför Jerikos murar när anfallet kom. De litade för mycket på de stora höga murar som beskyddade dem men Rahab litade på Gud, hebréernas Gud. På samma sätt får vi lita på samma Gud, vi behöver förbli i hans hus, i huset Yeshua! Vi ska inte gå utanför utan vara innanför!
Frestelsen att tappa tron
Innan Yeshua gick in i sitt lidande, korset, så säger han till sina lärjungar: ”be att ni inte faller för frestelsen” (Luk 22: 40-46). Vilken frestelse är det han menar? Jesus säger till Petrus innan han ska förneka honom: ”Simon, Simon, satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder!” (Luk 22: 31-32). Frestelsen är att tappa tron! Att tappa tron i svåra situationer.
Vad menas egentligen med att sålla vete? Man sätter allt mjöl i samma sil och skakar silen. Det rena mjölet faller ner på ett bord medan agnarna eller det grövre stannar i silen. Mjölet renas. Yeshua säger att så här kommer det att vara. Lärjungarna skulle sållas som vete sållas. Den som har kvar tron i prövningar, han renas och faller ur silen. Han kommer ur lidandet och befrias. Precis som Rahab. Hon och hennes familj var de enda som blev räddade i staden. De hade luttrats, de hade behållit tron genom prövningarna och de fick ta del av befrielsen!
Det Yeshua egentligen säger är detta:
”Bli kvar i Yeshua så att ni, genom er gemenskap med honom, kan fortsätta tro, utan tvivel och rädsla, genom den situation som kommer”. Jesus bad sig igenom hela natten i Getsemane för att han skulle bestå provet. Lärjungarna sov. De var inte alls förberedda på det som skulle komma. Och de förnekade honom.
”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Messias lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet” 1 Pet 4: 12-13.
Lägg till kommentar
Kommentarer