Finns det en röd tråd?

Allt började vid skapelsen. Gud talade och jorden skapades.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. Joh 1:1-3

Yeshua beskrivs som Ordet. Ordet uttalades och jorden skapades. Vi människor skapades till Guds avbild och sattes att regera över jorden. Men Adam och Eva (Adam och Chavah på hebreiska) gjorde uppror mot Gud och jorden överlämnades till Guds fiende och människorna blev förvisade från Guds närhet. Redan i samband med dess händelser, i något som ser hopplöst ut ger Gud ett löfte:

”Då sade Herren Gud till ormen:

Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han (avkomman) ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen" (1 Mos 3: 14-15). 

Här ges det första löftet om seger över ormen- satan. Segraren, beskrivs som en avkomma som ska komma från kvinnan och krossa huvudet på ormen men som själv ska bli huggen i hälen. Detta är en bild både på seger men också redan här (!) på korsfästelsen. Detta löfte om avkomman presenteras efterhand närmare genom hela bibeln: Som Abrahams, Isaks och Jakobs avkomma, som Davids son, som jungfruns son och som den evige som kvinnan ska föda i Bethlehem.

Abraham var en man som Gud utvalde för att verkställa det löfte som han talat ut redan i början av Moseböckerna. När Gud kallar Abraham säger han:

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade” (1 Mos 12: 1-3)

Redan här talar Gud om att Abraham ska få välsignelser men också vara en välsignelse. Genom honom skulle alla jordens släkten bli välsignade! När Abraham blir satt på prov och ska offra sin ende son, löftessonen (Isak) hindrar Gud honom och ger honom ett annat offer istället. På grund av Abrahams tillit till Gud så förstärker Gud sina löften till honom.

”Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: 

Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (1 Mos 22: 15-18). 

Här ser vi 4 löften: 

-Välsignelser

-Talrik efterkomma

-Avkomma som ska inta fienders portar, d.v.s. seger över fiender.

-I hans avkomma ska jordens alla folk bli välsignade. 

Här ser vi att från Abraham ska det komma ett stort folk. Detta syftar både på Israeliterna men också på alla som genom tro blir inympade i det äkta olivträdet, troende över hela världen, hednatroende, församlingen. Men här ser vi också att genom en avkomma ska jordens alla folk bli välsignade. "Avkomma" här är i singular och syftar på en speciell avkomma. Abraham får också löfte om ett land. 

"Åt dina efterkommande skall jag ge detta land" (1 Mos 12:7). 

Abraham fick en son genom Guds ingripande. Isak brukar därför kallas för löftessonen. Han fick ett löfte och genom detta löfte föddes Isak. Vi ska se hur löftet som gavs till Abraham förs vidare till Isak, från generation till generation. 

Herren uppenbara sig för Isak, Abrahams son.

”Där uppenbarade Herren sig för honom och sade:

Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham. Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.” (1 Mos 26:2-5). 

1 Mos 26:24

”Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade:

Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig, och jag ska välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull”. 

Här ser vi att de löften som Abraham fick gick vidare till Isak.

Isak fick två söner, Jakob och Esau. Fortsätter Guds löften även till någon av dom? Jakob var den som var utvald redan i moderlivet att föra Guds löften och förbund vidare. 

"Då hade han en dröm. Han såg en stege rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, Herren stod ovanför den och sade:

Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade. Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig.” (1 Mos 28: 12-15). 

Här ser vi igen att löftet förs vidare i en generation till. Till Jakob och hans söner. Guds bekräftade sina löften till Abraham, Isak och Jakob om att det ska komma en avkomma som ska ge välsignelser till jordens alla folk. 

Jakob fick i sin tur 12 söner som brukar kallas för Israels 12 stamfäder. Dessa 12 barn flyttade från Kanans land och till egypten på grund av hungersnöd. Där växer dom till och blir väldigt många. Men de lever där som slavar. Gud sänder Mose, som var ättling till en av Jakobs barn - Levi, som fick till uppgift att föra Israeliterna ut från Egypten. I öknen får Mose till uppgift att säga detta till hela Israels folk.

”Herren talade till Mose. Han sade:

Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.” 4 Mos 6: 22-27

Detta betyder att de välsignelser som Gud lovat från Abraham till Isak till Jakob nu lades på hela Israels folk. I öknen ingår även Gud ett förbund med Israels folk som innebär att han ska välsigna dem om de håller alla hans bud och föreskrifter. 

Efter 40 år intar israeliterna Kanaans land och Gud hjälper dem med att inta detta land (som redan Arbraham fick löfte om). Sen uppstår en tid när människorna lever i landet men inte på det sätt som förbundet kräver. Dock hjälper Gud dem på olika sätt bland annat genom att tillsätta domare som befriar dem gång på gång från fiender. Men folket vill inte längre ha enbart domare utan de vill ha en kung. Så de fick en kung, Saul. Saul var ingen bra kung och pga olydnad så blev han avsatt. De löften som talats till deras förfäder verkar ligga långt borta men Gud har inte glömt sina löften. Han är nu på väg att återigen påminna folket om dem. Han väljer nu en annan person, David som smörjs till kung över Israels folk och vi ska se vilka löften han fick från Herren.

”Nu ska du säga så till min tjänare David:

Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender... När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son… Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.” (2 Sam 7:8-16)

Här ser vi att David fick i stort sett samma löften som Abraham! men han börjar också prata om att det ska utgå en kung från Davids tron. Hans, avkommans kungatron ska vara befäst för evig tid. 

”Kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid.” (1 Kung 2:45)

David får en son Salomo som tar över kungatronen och blir också en förebild på den kung som senare skall komma, avkomman. 

”Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid, först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron... Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande… (Jer 33: 14-26).

Det förbund som Gud slöt med David kommer att gälla så länge som dag och natt fortfarande existerar, d.v.s. fortfarande idag!  

Löftena glömdes inte bort fastän det dröjde lång tid från Abraham, Isak och Jakob och Mose till David. Gud är trofast!

-Välsignelser

-Talrik efterkomma

-Avkomma som ska inta fienders portar, d.v.s. seger över fiender.

-I hans avkomma ska jordens alla folk bli välsignade. 

-En kung som ska regera i evig tid

-Land

Vi ser att Guds löften verkligen har gått som en röd tråd genom gamla testamentet. Detta löfte har gått från generation till generation, från Abraham, Isak och till Jakob men också till hela Israels folk genom förbundet på Sinai berg. Vi har sett att han har gett löfte om en kung som ska komma från Davids släkt och med efterkommande som ska vara talrika som havets sand och som stjärnorna på himlen. Paralellt med historien så kommer det också, nu och då, profetior om denna avkomling genom olika profeter. För han har inte kommit ännu. 

”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given”. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. (Jes 9:6)

Profeten Jesaja fick motta en profetia om att det ska komma ett barn som ska regera som kung. Här ser vi hur väl det stämmer överens med det löfte som Kung David fick. När Maria (Miriam) fick besök av en ängel säger han så här i Luk 1: 30-33.

”Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

Här ser vi tydligt att Jesus (Yeshua) var det barn som skulle komma och uppfylla löftena givna till Kung David. 

"Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given". Jes 9:6

Nu börjar det bli dags för denna avkomling att bli synlig på kartan. Hur ska detta ske? Och var? 

”Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel (Jes 7: 10-14)

Immanuel betyder ”Gud med oss”. Denna profetias visar på att Gud skulle föddas in i "tiden" , in i denna värld. Han som är av en helt annan värld där varken tid eller rum finns. Han skulle föddas av en jungfru. Detta är någon som inte har haft någon man d.v.s. helt omöjligt. Men inte för Gud. Vi kan läsa om hur denna profetia uppfylls i Matt 1:20-23.

"Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.

Yeshua blev inte till på naturlig väg, genom man och kvinna, utan blev till av den Helige Ande. 

”Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar”. (Mika 5: 1-3)

Profeten Mika profeterade att Betlehem skulle vara platsen för denna avkommas födelse. Han ska dessutom härska över Israel och vi ser också att han är före "tiden" och av evighet. Denna får delvis sin uppfyllelse i Luk 2: 4-7. 

”Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde.

När männen från Östern kom för att eftersöka var någonstans judarnas kuns skulle födas var det också profetian från Mika som plockas fram. Det kan vi läsa om i Matt 2: 1-6

"När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom. "När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten: Du Betlehem i Juda land, du är alls inte minst bland Juda furstar, för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel."

”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quiriniun styrde i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.  Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande" (Luk 2:1-20). 

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.

I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.

När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem”.

Nu var avkomlingen född. Den avkomling som Gud gett löfte om skulle krossa ormen, välsigna jorden och vara den kung som Gud lovat. När Jesus var ca 30 år så började han utföra mirakler och predika Guds ord för judarna. När Jesus gjorde de under som han gjorde och hjälpte människor, så började folk undra. Vem är han? Är det Davids son? Är det han som profeterna talar om? Är han den som Gud gav löfte om redan i begynnelsen? Vem är han egentligen? Denna fråga finns än idag. Vem säger ni att jag är? frågar Jesus själv sina lärjungar. Är jag den som Gud lovat? Den avkomma som ska ge Israel frihet och välsignelser och den som ska vara kung för evigt? Och som ska ge välsignelser till jordens yttersta gräns? Är han Messias? Den smorde?

Detta är berättelsen om Yeshua Messias, Davids son, Abrahams son. (Matt 1:1)

Första boken i nya testamentet tar upp både att Jesus är Davids son och Abrahams son. Den avkomma som Gud redan lovade i 1 Mos 3.

”Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. Allt folket blev utom sig av förundran och sade: "Kanske är han Davids son?" (Matt 12:22-23)

Då omringade judarna honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" (Joh 10:24).

"Och ni? Vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." (Matt 16: 15-16)

Folket har väntat och väntat på Messias. De vet om löftena och vet att det kommer. Det är inte så konstigt att de väntar. Är han den som skulle komma? Är han den avkomman som det står om? 

Man förstår att det blev problem för judarna att förstå att Jesus var den som de hade väntat på. Han betedde sig inte som en man som följde Guds lag och han var definitivt inte en som betedde sig som en kung. Men det visade sig att han var en annorlunda kung. En kung som skulle lida och dö för folket och på så sätt besegra den fiende som varit Guds fiende sedan begynnelsen. Han var tvungen att ta till andra metoder för fienden var av ett annat slag än vad människor tänkte. Kungar hade i flera århundraden besegrat fiende efter fiende med Guds hjälp men Jesus kom för att besegra den fiende som låg bakom all form av ondska och då krävdes det andra metoder.

De förväntade sig någonting annat. De förväntade sig en kung som kom ridande på en häst, ståtlig och redo att ta sig an sina fiender. Var skulle egentligen en kung födas? De tre vise männen som hade sett stjärnan gå upp för en ny kung letade först i Jerusalem, huvudstaden och hos kung Herodes, den nuvarande kungen. Här var det ju mest troligt att han skulle födas men istället blir de ledda till ett stall i Bethlehem utanför Jerusalem. Ingen plats för en kung! Men detta vara Guds plan när Jesus gjorde entré i denna värd. Betlehem var dessutom platsen där lamm föddes upp för att offras i templet. Herdarna som Gud uppenbarade sin hemlighet för den speciella natten när Yeshua föddes var inte vilka herdar som helst utan de var herdar som vaktade lammen som senare skulle offras. Här uppenbaras Yeshuas kallelse som offerlamm. 

"Se Guds lamm som tar bort världens synd" (Joh1:29). 

”Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10:42-45) Här ser vi att han skulle ge sitt liv för att välsigna de många. De välsignelserna som Gud gav löfte om!

Det gjorde han på detta sätt:

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig” (Jes 53: 4-7)

Men finns det profeterat om en kung som behövde lida och dö?

"Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Jag ska ta bort vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar ska bort, och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar" (Sak 9:9-10). 

Här beskrivs denna paradox. En kung som är ödmjuk men som ändå segrar. En kung som inte beter sig som en vanlig kung. Kan han verkligen vara den kung, den Messias som de hade väntat på? När Jesus rider in i Jerusalem innan han ska korsfästas så säger bibeln så här:

"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem. Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dottern Sion (Israel): Se, din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen." (Matt 21: 1-11). 

Jesus kom till jorden utifrån ett löfte från Gud. Avkomman som det pratades om redan i 1 Mos. Han skulle uppfylla alla de löften som Abraham hade fått. Dvs seger över fienden men också välsignelser till jordens yttersta gräns. Vi har förstått att han hade en annan metod när han segrade över Guds fiende, genom att ödmjuka sig och dö för alla människor och på så sätt befria människor från det verkliga problemet, det som skilde Gud och människan åt redan i 1 Mos, synden. Men vad händer med löftet "I dig ska alla folk bli välsignade"? 

Paulus beskriver om detta i nya testamentet. 

”Han (Abraham) trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Därför ska ni veta att de (vem som helst) som har tron, de är Abrahams barn. Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror (vem som helst) välsignade tillsammans med Abraham som trodde” (Gal 3: 6-9, 14)

Hur skulle detta ske? Vi ser vad han skriver i fortsättningen:

”Messias har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Messias, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden”.

Här ser vi tydligt att det är genom Jesus som alla folk skulle bli välsignade! 

Petrus, en av Jesu lärjungar, talade till folket efter Jesu död och uppståndelse och himmelsfärd:

”Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade. Det var först och främst för er (judarna) som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er (hur?) genom att vända var och en bort från sina onda gärningar." (Apg 3: 25-26)

”Kristus Jesus, Guds son…var ju aldrig ja och nej, utan i honom finns bara ett ja. För allt det som Gud har lovat har fått sitt ja genom Jesus” (2 Kor 1:20)

De välsignelser som Gud utlovat genom att komma ödmjuk, lida och dö ser vi uppfyllt på flera ställen i Nya Testamentet. Petrus tal angående varför en man blir helad säger väldigt mycket: 

Petrus och Johannes var på väg till templet för att be. På vägen dit möter de en förlamad man som tiggde pengar av dem. Petrus och Johannes säger (Apg 3: 4-5, 11-26):

"Se på oss! Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Messias nasaréns namn: res dig och gå!" 

Petrus tog honom i högra handen och reste honom upp och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han började hoppa och gå omkring, fullständigt helad. Ryktet om detta spred sig till många människor och Petrus tog tillfället och började predika.

"Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus… Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser. Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte…"

Här ser vi också hur dessa välsignelser kan komma till alla folk. Genom tro på Yeshua, genom omvändelse och syndernas förlåtelse. Gud hade en annan taktik för att besegra ondskan. Han gick till själva orsaken, synden och besegrade den på korset. Detta öppnade upp en frälsningsväg och en väg där Guds välsignelser skulle kunna flöda in i människors liv! 

Innan Jesus föddes fick Sakarias, Johannes döparens pappa en profetia: 

”Hans (Johannes Döparen) far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade: "Välsignad är Herren, Israels Gud som har besökt och återlöst sitt folk! Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss. Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, den ed han gav vår fader Abraham: att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar. Och du, barn (Johannes döparen), ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." (Luk 1: 67-79). 

Här ser vi vad de välsignelser, som kom ändå från Abraham, innebär! Guds löften om välsignelser ser vi aktiva just nu, idag. Människor som över hela världen får sina synder förlåtna, räddning från fiender, mörkrets makter och inte i ljuset, in på fridens väg och nytt liv i från Herren! 

Vi har sett att Guds löften fördes vidare genom historien genom det judiska folket och att förbundets löften fick spridning ut över hela världen, genom Yeshua men vad händer med det judiska folket och detta löfte om en kung av Davids släkt? 

”Säg sedan till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. Och de ska inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och alla sina brott. Jag ska rädda dem från alla orter där de syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. Min tjänare David ska vara kung över dem, och de ska alla ha en och samma herde. De ska leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. De ska bo i det land som jag gav min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De ska själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David ska för evigt vara deras furste. Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Det ska vara ett evigt förbund med dem. Jag ska ge dem plats och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. Min boning ska vara hos dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Och folken ska inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt.” (Hes 37:21-27). 

Detta är en profetia som ännu inte uppfyllts. Vi känner igen löftet om en kung som ska komma från Davids släkt. Här ser vi också att Gud kommer att samla ihop Israels folk och ge dem landet - det land som han lovade ge till Abraham, Isak och Jakob - Israels land och att denna kung ska regera över dem. Han kommer att ge dem utrymme! 

”Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk som bor i fjärran...Och nu säger Herren, han som från moderlivet formade mig till sin tjänare för att föra Jakob tillbaka till honom så att Israel samlas hos honom, för jag är ärad i Herrens ögon och min Gud är min styrka – han säger: Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns" (Jes 49:1-6). 

Yeshua har två delar i sin kallelse - att bli ett ljus för hednafolken men också att samla ihop och upprätta Jakobs stammar - Israels folk.

Har allt som Gud sagt blivit uppfyllt? Nej, verkligen inte! Det finns mycket mer att vänta på. Så bara för att ge er några glimtar av det…

När Petrus talar till folket efter att den lame mannen började gå säger han någonting som kan verka konstigt.

…”och han sänder (som kung) Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun… Apg 3: 20-21

Han talar om Jesus som Messias, Kungen och han ska komma tillbaka men att himlen måste behålla honom tills allt återupprättas. D.v.s. till en viss speciell tidpunkt. 

Så det finns fortfarande många profetior som uttalades för länge, länge sen om att, vid en speciell tidpunkt, ska han, Messias, komma tillbaka! Med tanke på att de profetior som uttalats om Jesu födelse och Jesu första ankomst till jorden uppfylldes, så finns det nu också profetior som säger att han ska komma tillbaka en andra gång för att vinna en slutgiltig seger.

”Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus. I de dagarna och på den tiden ska jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna ska Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man ska kalla det så: Herren vår rättfärdighet. För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus... (Jer 33: 14-26). 

Detta har ju inte uppfyllts ännu… så detta är en profetia om Jesu återkomst och det som han kommer att göra då. Det är faktiskt så att det finns mer profetior om Jesu återkomst än om Jesu födelse. Detta är också ett spännande ämne men det är en helt annan historia! Till dess får vi bara längta och hoppas på det som ligger framför. 

”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre" (Upp 19:11-16).