Sätt yxan till de grekiska rötterna

När jag insåg att Jesus inte var kristen (!) så förstod jag att vår tro, kultur och vårt sätt att tänka inte helt och fullt byggde på bibliska rötter. Jag började läsa böcker och upptäckte TV-program som beskrev historien från det att människor kom till tro på Jesus i Jerusalem till att den spreds ut över hela världen. Jag insåg att Jesus var jude och hette egentligen Yeshua. Han föddes av en judinna, in i ett judiskt samhälle och den kultur han levde i var judisk. Han undervisades i de hebreiska skrifterna och var själv en uppfyllelse av de judiska profeternas ord. Han var kallad "...endast till de förlorade fåren av Israels hus." (Matt 15: 24). Lärjungarna var alla judar, de första som kom till tro var judar. Det som var svårt för lärjungarna att förstå och som krävde Guds ingripande vara att inse att de goda nyheterna (som heter "Bsora" på hebreiska, "evangelium" kommer från grekiskan) inte bara var till för judarna utan skulle ut till hela världen, ut till hedningarna (icke judar). Här uppstod det stora spänningar som krävde vishet från Gud. Detta kan du läsa om bland annat i apostlagärningarna. 

När budskapet om Yeshua spreds från Jerusalem kom stora skaror av människor till tro men romarriket såg denna nya rörelse som ett hot. De försökte från och till utplåna denna nya rörelse. De beslagtog de heliga skrifterna, konfiskerade kyrkans egendom, arresterade och torterade troende och avrättade alla som inte gick med på att förneka Messias. Efter år 70 när Jerusalem förstördes spreds judar ut över världen. Kejsare Hadrianus, som levde på 100 talet, var först välvilligt inställd till judarna men vände sig sedan mer och mer emot dem. Han förbjöd bland annat torahn och ändrade den judiska kalendern. Han lät avrätta judar, de judiska heliga skriftrullarna brändes på tempelberget och han ställde upp statyer av Jupiter och sig själv på samma plats. Förföljelsen fortsatte även för de som tagit emot budskapet om Yeshua men år 313 beslutade kejsare Konstantin att kristendomen skulle tillåtas i romarriket och att de kristna inte längre fick förföljas. År 380 blev kristendomen en statsreligion och blev således den enda tillåtna religionen i romarriket. Staden Rom blev nu hela kristendomens huvudstad. Men vad hände med kopplingen till de judiska rötterna? 

Allt detta ledde till att kristendomen tog alltmer avstånd från judarna då de inte ville konvertera till kristendom. Man tog mer och mer avstånd mot bibliska sanningar som kunde kopplas till den judiska kulturen. På 300-talet beslutade man att ingen kristen församling skulle hålla någon av de högtider som de första kristna (som ju var judar) hade hållit. Man flyttade till exempel påsken till en annan dag än den dag som Gud instiftat och man förklarade att man fortsättningsvis inte heller skulle vila på den veckodag som Gud förklarat som vilodag utan i stället göra söndagen till vilodag. Allt detta för att det var kopplat till det judiska folket. Många kristna började också anklagade judarna för att ha dödat Jesus, och misstron och motviljan mot judarna växte. De fick skulden för allt från sjukdomar till missväxt. Det uppstod mer och mer separation mellan judar och kristna och kristendomen förvanskades och förvandlades och drevs mer och mer bort från sitt ursprung. 

Kjell Sjöberg var en pionjär och bönemissionär på mitten av 1900-talet och tog bönen på stort allvar. Han skrev en bok som heter "Guds plan för upprättelse". Där skriver han följande: 

"Församlingen föddes i Jerusalem bland judar och dess ledare var alla judar men ganska tidigt skars rötterna av till Jerusalem...Istället för Jerusalem blev församlingens huvudstad Rom, som var en fortsättning av Athen, med dess hellenistiska kultur, tankemönster och förnuftstro. Nu står församlingen vid skiljevägen mellan Aten och Jerusalem mellan humanism eller Guds-upplevelse. Gud har utvalt Jerusalem och fäst sitt namn där till evig tid. Vår framtid är knuten till den dag Jerusalem ska bli ett ämne till lovsång på jorden när alla profetior om Israel och Jerusalem gått i uppfyllelse. När församlingen bröt med sina judiska rötter kunde den inte stå emot trycket från omgivningen utan blev mer och mer påverkad av och rotad i den grekiska kulturen. Ett mycket viktig steg i församlingens upprättelse kommer att bli när den återvänder till sina judiska rötter och det kommer att betyda en kompromisslös uppgörelse med det grekiska inflytandet...."

Han skriver vidare "Vår uppfostrare till Messias är Mose och profeterna och inte Platon och Aristoteles. Det gäller lika mycket judar som kristna...John Spong säger: När kristenheten skar av banden till judendomen, blev den kristna tron i sej själv förvanskad. Församlingen kan inte bli fullt upprättad utan att på nytt upptäcka sina judiska rötter och samtidigt sätta yxan till roten på det grekiska humanistiska inflytandet".  

Hur mycket av den kristendomen vi ser idag är påverkat av ett grekiskt tänkande? Hur långt bort har vi kommit våra rötter? Vad är bibliskt i vår kristna kultur och vad är inte det? Låt oss börja läsa Guds Ord och ställa oss vid vägarna och spana:  "fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar." (Jer 6:16). Vill du ställa dig och spana efter de urgamla stigarna? Vill du vandra på den goda vägen? Är vi beredda att upptäcka vårt egentliga ursprung och acceptera det? Är vi beredda att upptäcka våra judiska rötter?