Rahab var en kananeisk kvinna som bodde i Jeriko och hon var prostituerad. Allt med hennes liv var fel. Hon bodde bland avgudar, hon levde ett liv i synd och hon var dessutom instängd av höga murar. Hon passade inte alls in i bilden över vem som skulle kunna bli en del av Guds folk men trots detta så är hon en av mödrarna i Yeshuas stamtavla. Hon blev inympad i det äkta olivträdet och var med om att förlösa Guds välsignelser till denna värld!
Jeriko var en stad som "var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in" (Jos 6:1). Det var ingen välkomnande stad. Människorna därinne var rädda och misstänksamma. De hade hört rykten om hebréerna och deras Gud och var livrädda och tappat allt mod men det fanns ett undantag, Rahab. Hon hade hört samma rykten men valde att öppna sitt hem, öppna sitt hjärta för hebréerna och hebréernas Gud.
Situationen med Rahab är en så stark bild på oss som är hedningar (bibelns beskrivning av människor som inte är judar). På samma sätt som Rahab var utanför räddning, utanför löftena, utanför förbundet, under Guds dom så var vi också det innan vi tog emot allt detta genom Yeshuas blod. ”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. På den tiden var ni utan Messias, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen” (Ef 2:11-12). Men genom Yeshua har det hänt någonting; ”Men nu, genom Messias Jesus, har ni som tidigare var långt borta (hedningar) kommit nära genom Messias blod”. Ef 2: 13
Det som händer i Yeshua handlar inte bara om oss som enskilda individer utan lika mycket om att bli del av ett folk. Kolla vad som står i fortsättningen av Efesierbrevet;
”Han är vår frid, han som har gjort de två (hedningar och judar) till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen....för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta (hedningar) och frid för dem som var nära (judar). Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj (Ef 2:14-22).
Detta betyder att Yeshua har tagit bort den mur (detta var en fysisk mur i templet) som skilde judar från hedningar. Genom Jesus är vi inte längre utestängda från löftena, förbunden och långt från Gud. Genom Jesus är vi nu en del av hans familj, där judarna är en självklar del. Vi och det judiska folket har blivit ETT.
På samma sätt som Rahab gjorde i Jeriko så tror jag att vi behöver göra idag. Det är som att vi sitter i samma sits som Rahab. Vi lever i en värld där synden breder ut sig mer och mer och vi vet att Guds dom kommer... Vad gör vi? Vi behöver inse sanningen, vi tror på samma Gud! Den Gud som gav oss Yeshua är samma Gud som judarna tror på idag, Abraham, Isak och Jakobs Gud! Israels Gud! Precis som Rahab så fanns det bara en möjlighet att bli en del av Guds folk - genom en ed och ett löfte och tecknet på det, det röda snöret, som hängde utanför fönstret. På samma sätt är det med oss. Vi kan bara bli en del av Guds folk, judarna genom Guds ed och löfte och tecknet på det, det röda blod som rann på korset. Rahab valde att tro! Tro på att hebréernas Gud, Israels Gud. "Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner" (Heb 11:31).
Är vi redo att, likt Rahab, öppna våra hjärtan för den Gud som Israels folk (judarna) bekänner sig till? och att ta emot judarna som våra vänner?
Lägg till kommentar
Kommentarer