Maqom, מָקוֹם, är ett hebreiska ord för "plats". Det är ett substantiv och kommer från rotordet qamay, קָמָי som betyder "mitt bland dem som steg upp". Maqom är ett vanligt och generellt ord för en plats i allmänhet. Men i sin bestämda form Hamaqom, הַמָּק֔וֹם så är det alltid tempelplatsen i Jerusalem som avses. Det är en speciell plats, en plats där Gud har valt att manifestera sin närvaro på, genom templet. Trots att templet inte finns idag så är detta fortfarande benämningen på tempelplatsen också i det moderna Israel.
I berättelsen om Jakob när han flyr från landet Israel, bort från sin bror Esau, nämns detta ord flera gånger. Trots att det uttryckligen står i texten att platsen fick namnet Bet El så är det många som tror att Jakobs möte med Gud var på HaMaqom (הַמָּק֔וֹם), tempelberget.
"Han (Jakob) kom till en plats (בַּמָּק֜וֹם) där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen (הַמָּק֔וֹם) för att ha under huvudet och lade sig att sova. Då hade han en dröm...När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: Herren är verkligen på denna plats (בַּמָּק֖וֹם) och jag visste det inte. Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats (הַמָּק֣וֹם)! Det måste vara Guds boning, här är himlens port. Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod och hällde olja över den. Och han kallade platsen (הַמָּק֥וֹם) Betel" (1 Mos 28: 10-19).
Det som är intressant är i vilken kontext detta utspelar sig. Här får Jakob uppenbarligen ett starkt möte med Herren, på den speciella platsen och ger det namnet Bet El. Bet El betyder "Guds hus" - Jakob uttrycker ju när han vaknar: "Det måste vara Guds boning (Guds hus), här är himlens port". Han förknippar Gudsmötet med Guds hus. Flera tusen år senare befinner sig Yeshua på en plats, Jerusalem, närmare bestämt på tempelplatsen och säger: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? men ni har gjort det till ett rövarnäste" (Mark 11:15-17). Den speciella platsen där Gud skulle möta sitt folk var inte längre en speciell plats. Det var tänkt att templet skulle vara en speciell plats, en avskild plats, en helig plats, en plats för bön. Men den hade blivit någonting annat. Ett annat möte mellan Gud och människan visar dock att det finns en annan plats för bön och tillbedjan, när Yeshuas möter kvinnan vid Sykars brunn.
"Kvinnan sade: ...Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem. Yeshua svarade: Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern...det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning" (Joh 4: 19-26). Medan Jakobs möte med Gud visar att möten med Gud alltid blir en helig plats, en speciell plats, HaMaqom (הַמָּק֔וֹם) så visar kvinnans möte med Yeshua att den fysiska platsen inte är det viktigaste. När vi inser att den speciella platsen, HaMaqom, är i vår ande, genom Yeshua, så blir vårt möte med Herren alltid en helig plats och vi kan utbrista likt Jakob: "Hur helig är inte denna plats (הַמָּק֣וֹם)! Det måste vara Guds boning, här är himlens port" (1 Mos 28:17)".
Lägg till kommentar
Kommentarer