Gud glömmer aldrig sitt löfte!

Det hade gått århundraden av tystnad mellan den hebreiska Skriften och det Nya testamentet. För många verkade det som om Gud hade glömt sina löften till Israel...Det som bröt tystanden var en händelse som berörde en präst vid namn Sakarias. När han var ung gifte han sig med en kvinna som hette Elisabeth. De drömde utan tvekan om att få barn, men det hände aldrig. Nu hade båda två blivit gamla. Tiden hade tagit ifrån dem deras ungdom och deras dröm. Men när Sakarias gjorde sin prästtjänst i templet i Jerusalem visade sig en ängle för honom och berättade att Elisabeth nu på sin ålderdom skulle föda ett barn. Så Gud skulle förverkliga Israels uråldriga förhoppningar genom att förverkliga ett gammalt pars krossade förhoppningar om att få ett barn. Men bakom detta fanns ett mysterium. 

Sakarias heter på hebreiska Zicharyah och betyder "Gud kommer ihåg". Elisabeth heter på hebreiska Elisheva och betyder "Guds ed". Zicharyah och Elisheva var förenade i äktenskap. Så "Gud kommer ihåg" förenades med "Guds ed". Ett tecken till Israel att Gud inte hade glömt sitt löfte utan var på väg att infria det. Och när Gud kommer ihåg sin ed, då bär hans ord frukt, liv. Så Elisheva blir havande med ett barn som kommer att bli känd under namnet Johannes Döparen. Men hans namn på hebreiska var Yochanan som betyder "Guds nåd". När Gud kommer ihåg sin ed, sitt förbund, föds Guds nåd. Precis det som skulle bli följden av att Gud uppfyller sitt löfte, sin ed. När sedan Zicharayah prisade Gud förkunnade han att Gud hade gjort miraklet att han "tänkt på sitt heliga förbund, den ed han gav vår fader Abraham" (Luk 1: 72-73). 

Glöm aldrig det här! Det spelar ingen roll hur lång tid det tar, om det handlar om århundrande eller sekunder - Gud kommer aldrig glömma sitt löfte och aldrig svika sitt Ord. Ur det trasiga, det ofruktsamma och det omöjliga, kommer Guds nåd att födas! 

Vill du läsa mera utifrån samma tema. Klicka nedan.