Har du någonsin upplevt att du befinner dig i miljöer där Guds närvaro "borde" kännas eller upplevas men där du inte upplever honom alls? Även fast du befinner dig i en "kristen miljö" och bland troende så kanske du upplever att han känns långt borta. Du hör inte hans röst. Då finns det en uppmuntrande berättelse i bibeln för dig för så var det i berättelsen om Samuel (1 Sam 3)!
Samuel var en pojke som föddes under tiden som Templet stod i Silo. Hans mamma hade bett till Gud om honom just vid Templet i Silo. "Hanna blev havande och födde en son, när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel, ty hon sade: "Av Herren har jag begärt honom" (1 Sam 1:20). När han hade blivit några år tog Hanna med honom tillbaka till den plats där tabernaklet stod, Silo. Hon hade nämligen gett Gud ett löfte: "Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv..." (1 Sam 1:11). Så Samuel växte upp där i Templet tillsammans med prästen Eli.
Bibeln beskriver denna tid och den miljö som Samuel växte upp i, så här: "Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga...Hans (Elis) ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod (1 Sam 1-3).
Herrens Ord var sällsynta och profetsyner ovanliga, dessutom var prästens ögon skumma, troligen gällde detta inte bara fysiska ögon utan även hans andliga ögon. Han såg alltså inte klart. Samuel bodde i Templet (eller i närheten av Templet). I Templet förvarades det jordiska vittnesbördet på Herrens närvaro, arken. Samuel levde i denna miljö. På den plats där arken stod, där Guds närvaro fanns men ändå säger Bibeln: "Samuel kände ännu inte Herren, Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom (1 Sam 3:7). Så fastän han levde i denna miljö så kände han ännu inte Herren. Varför? För att Herrens Ord inte blivit uppenbarat för honom!
Fastän Samuel levde i en miljö där arken (alltså Guds närvaro) fanns, så hade Samuel inte lärt känna honom, ännu! Guds Ord hade ännu inte uppenbarat sig! Men historien tar en ny vändning när Herren börjar tala...
Ni som känner till historien vet att Samuel får tre gånger höra en röst på natten, "Samuel, Samuel" och varje gång springer han in till Eli och frågar vad han behöver hjälp med. Detta visar verkligen på att Samuel ännu inte kände igen Herrens röst. Efter tredje gången förstår Eli att det är Herren som kallar på Samuel och säger: "Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör" (1 Sam 3: 9).
Ni kan ju tänka er in i situationen. Troligen blir Samuel väldigt förväntansfull! Han går tillbaka till sitt rum och väntar. Tror ni han somnade? Det tror inte jag. Han ligger där i full förväntan och lyssnar. Kommer den där rösten snart?
Det står så underbart om vad som hände sen. "Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: "Samuel! Samuel!" (v.10). Herren själv kom in i rummet och ställde sig bredvid Samuel! Gud uppenbarade sig! Men det var först när Samuel svarade: "Tala, din tjänare hör" som Herren började tala. Inte innan! Herren väntade på att han hade Samuels hela uppmärksamhet. Då först börjar Herren tala. På samma sätt är det för oss. Vi kan, likt Samuel förvänta oss och vänta på att Herren ska tala. När Gud har vår uppmärksamhet så kommer han att uppenbara sig och när vi lyssnar så kommer han att tala. Så gör som Samuel och säg: "Tala, din tjänare hör", när du läser din Bibeln nästa gång. Du lär känna Herren själv och hans röst genom att han uppenbarar sig för dig genom Herrens Ord!
"Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord" (1 Mos 3: 21).
"Och Ordet blev kött..." (Joh 1: 14).
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig" (Joh 10: 27).
Lägg till kommentar
Kommentarer